Statistics

   
1
Nya Belgiens rymdhamn på Plönk IX. En gång den stoltaste och djärvaste symbolen för kolonialismen någonsin skådad, med hopp om en ny storhetstid för intergalaktisk handel, diplomatiska landvinningar över alla artgränser och obegränsade möjligheter för aggresiv expansionspolitik. Allt sådant är sedan länge glömt. Den enorma rymdhamnen står som ett stort, nedgånget stålbeläte långt ute på en öde och mörk planet av sten.

Ända sedan du kraschlandade här med ditt lilla fraktskepp "Liten och ful", och enfaldigt nog försökte lämna in det på reparation hos Blööth'ans Mutter och Skruv, har tanken som uppfyllt dig dagligdags varit att någon gång, på något vis, helt oaktat vilket, ta dig härifrån, bort från detta isolerade helvete.

Idag sitter du som vanligt på din minst avskydda kvarterstaverna och väntar på att Blööth'an ska öppna för dagen så att du åter kan få veta att den där urankastrullen han behöver för att laga skeppets bakre blinkers inte har kommit den här veckan heller. Du sveper ditt Bostonkaffe och reser dig för att betala när dörren till tavernan slängs upp med en smäll.

Vad gör du?
Duckar bakom ett omkullvält bord och drar blankt, se 5
Tar bartendern som gisslan, se 9
Gömmer dig under en barstol, se 2
Ser efter vem det kan vara, se 7

2
Stolen du valde hyser en ovanligt fet dam, vars fläskveck blir till stor nytta enär de hänger nästan till golvet. Du trycker in dig mellan det flottiga golvet och de svettiga fettsäckarna utan att störa alltför mycket och inväntar spänt vad du vet måste hända härnäst.

Men vad är det du väntar på?
Att Salvador Gupp, ledare för Plönk IX:s rymdpolis ska hitta dig, se 7
Att få betala, se 3

3
Den illaluktande bartendern, en android som i likhet med dig fått vänta alltför länge på viktiga reservdelar till maskineriet, böjer sig ned, lyfter på delar av den feta damen och sträcker fram sin plåthand.
-"Det blir fem pengar för spriten", säger roboten ointresserat.
Du betalar honom kvickt, varefter du kryper iväg mellan stolarna i riktning mot utgången, orolig för att den som just dundrade in på tavernan ska se dig.

Vad händer nu?
Du blir plötsligt mycket modig och kastar dig över den nyanlände bargästen med en avslagen spritflaska, se 4
Den nyanlände får syn på dig, se 7
Du blir hastigt glömsk av nervositet och betalar igen, se 3
Bartendern blir mycket nervös och börjar skjuta vilt mot nykomlingen, se 6

4
Du greppar en kullvällt whiskyflaska, reser dig i din fulla längd, krossar buteljen mot den feta damens fula blommiga hatt och kastar dig tjutande mot personen som just klev in i baren. Den nye gästen, en man i flott silverkostym, har olyckligtvis ett draget skjutvapen av olycksbådande modell i nävarna, vilket han instinktivt höjer och fyrar av när du kommer dunsande.

Vad blir följderna?
Han skjuter dig i pannan, se 8
Hans Zap-o-matic 4000 Deluxe exploderar, se 11
Du hinner slå först, se 12

5
Din nypolerade värja av märket Sandvik glimmar olycksbådande i din hand där du sitter bakom ett omkullsparkat aluminiumbord och väntar på bättre läge. På andra sidan baren hör du någon beställa en hink terpentin och en påse blandade muttrar, och drar genast slutsatsen att den nyanlände måste vara en förrymd sågverksrobot. Gott om dem i dessa trakter. I så fall borde det inte vara någon fara på färde, så du ställer dig upp, rättar till dina skinntajta plastoveraller och stoppar värjan i bältet igen. Det skulle du inte ha gjort.

Varför inte?
För att nykomligen nu har övertaget, se 8
För att ditt skarpslipade blad skär genom plastoveraller och bälten som vore de smör, se 13

6
Innan du hunnit ut ur tavernan bryter helvetet löst bakom dig. När du vänder dig om för att ta del av eländet ser du hur bartendern slitit upp vad som närmast kan beskrivas som en kanon. Med ljudliga dån från kanonen avfyrar bartendern salva på salva mot en man klädd i en flott silverkostym. Tavernenas gästar kastar sig åt alla håll och mannen i silverkostym drar i sin tur en Zap-o-matic 4000 Deluxe ur bakfickan, gömmer sig bakom den feta damen och lägger an sitt vapen mot bartendern.

Du inser med plötslig klarhet att mannen i silverkostym är ingen mindre än Salvador Gupp, rymdpolisen som jagat dig genom rymdhamnens alla skitiga gator den senaste veckan. Varför vet du inte riktigt.

Hur reagerar du?
Tappert, se 10
Korkat, se 4
Fegt, se 14

7
Innan du riktigt hunnit bestämma dig för en vettig strategi får den nyanlände mannen i skimrande silverkostym syn på dig. Ett brett vargflin sprider sig över hans härjade anlete och han sätter i ett huj en mycket avancerad bössa till axeln.
-"Äntligen har jag fått tag på dig, Bartholomeus av Schwug!" hånskrattar han och slickar sig nervöst om sina torra läppar. "Nu följer du med mig!" Han viftar lite livsfarligt med det högtekonologiska föremålet i händerna och du går en smula förvirrad före honom ut på gatan, där en ganska stor samling människor (och andra livsformer) samlats.

Men varför är du förvirrad?
Du heter inte Bartolomeus, se 15
Han viftar med ett helautomatiskt våffeljärn, se 16
På gatan står din svåger och gör bort sig, se 18
Bartendern har lagt sig i, se 6

8
Du har aldrig råkat ut för just en Zap-o-matic 4000 Deluxe tidigare, men den ser ut som om att dess offer inte torde må vidare bra efter en välriktad salva från en dylik. Nu har du dock världens chans att se efter hur det kan gå, eftersom du just fått ett halvt magasin tömt mellan hårfästet och näsbenet.

Hur känns det?
Ganska gôtt, faktiskt, se 17.
Inget vidare, se 19.

9
När du vänder dig om för att rikta din värja mot strupen på bartendern för att få övertaget i eventuella diskussioner med nykomlingen inser du två saker: Bartenderns hals är gjord av kromad stål, inte det lättskurna kött du hade hoppats på, och från gömmorna under bardisken plockar den illaluktande bartendern fram ett skjutjärn av löjligt stor kaliber.

Som så många gånger förr väljer du att hellre fly än illa fäkta och rusar med benen på ryggen mot dörren.

Se 6.

10
Salvador och bartendern utbyter extremt dödsbringande skottsalvor under ett öronbedövande oväsen och de flesta av tavernans gäster flyr hals över huvud ut medan fönsterrutor splittras, bord och stolar förvandlas till flisor och den självspelande pianot öser loss i en svängig boogie-woogie. Den ende som inte försöker fly eller ta skydd är du, din dumdristigt heroiske fåntratt. Den feta kärringen mitt på golvet som Salvador nyttjar som skydd har nämligen inte vett eller sinnesnärvaro nog att flytta på sig och mot bättre, eller möjligen fegare, vetande ingriper du med sällan skådad och ännu mer sällan avundad handlingskraft. Ett mäktigt språng genom eld-, ljus-, laser-, kul- och missilregnet slutar i en kraftfull kroppstackling av kärringen, tänkt att skicka in henne i något säkert hörn av lokalen.

Dock har du med emfas missbedömt den rörelseenergi som skulle krävas för att flytta fläskberget. Med ett ljudligt "schlofs" försvinner du halvvägs in i damens magveck. För ett ögonblick sticker bara dina ben ut ur hennes dallrande fetthydda, innan elasticiteten gör sig påmind och du med ett "sproooiinngggg" rikoschetterar bort från tanten och flyger i en vid båge genom rummet.

Var landar du?
Vid ytterdörren, se 6
På bardisken, se 20
Under en barstol, se 2
Mitt i korselden, se 8

11
Salvador Gupp försvinner plötsligt i ett eldhav då hans vapen får för sig att implodera och sedan explodera i en spektakulär ljusshow, värdig fyrverkerierna efter en offentlig avrättning på Schnackraboof IX, galaxens mest entusiastiskt despotstyrda utpost. När röken lagt sig och askan sopats undan står du kvar i tavernan med svedda ögonbryn och inget påfallande viktigt att göra. Du beställer således en Margarita med extra is och sätter dig att invänta din svalkande dryck.

Vad gör då bartendern?
Om du betalade fem pengar för din förra drink, se 21
Om du inte betalade fem pengar för din förra drink slänger bartendern irriterat ut dig, se 14

12
Du studsar över bord, stolar och besökare mot nykomlingen med din avslagna flaska i ett stadigt grepp, fast besluten om att försöka överleva.

Du ser att mannen som just kommit in och nu exalterat försöker träffa dig med sin Zap-o-matic är ingen mindre än Salvador Gupp, rymdpolisen, som varit efter dig ända sen du landade på Plönk IX. Skott på skott viner vibrerande och varma genom luften. Ditt slumpmässiga rörelsemönster gör det dock svårt för honom att träffa sitt mål. Efter att ha snubblat över en xenomorf med för många ben landar du helt utan grace framför hans klövar. Storflinande riktar han in sitt skjutjärn mot dig.

Se 11, för att få reda på hur det går för dig.

13
Med ett stomatolvitt leende skickar du klingan ner i bältet samt i samma veva genom detsamma, och därtill genom din spänstiga byxlinning. Värjan hamnar med ett skramlande på bargolvet medan dina byxor, för fjärde gången den här veckan, sönderskurna hamnar ovanpå värjan. Förmiddagens mycket kostsamma och tydligen helt bortkastade bältes- och plastbyxinköp på Qwuuk's Herrekipering flimrar för din inre syn. Således såväl förnedrad som försvarslös tar du en rejäl tugga av det sura äpplet. Vilket i just detta fall betyder att nykomlingen något oprovocerat, men med ett nätt och jämnt tillbakahållet flatgarv, skjuter dig rakt i huvet.

Bit ihop och se 19, ty detta kändes inte någe vidare.

14
Du befinner dig utanför den taverna du tills alldeles nyss hatade minst i denna gudsförgätna rymdhamn. Du har ingen som helst lust att se dig om där du galopperar tvärs över det lilla torget, rakt igenom ett metanballongsstånd, och runt kröken till nästa gata. Visserligen känns det som om du kunde sluta springa nu om du ville, men ditt sinnelag ägnar dig åt stadiga kroppsövningar denna olycksdrabbade morgon.

Skottsalvor och granatbriseringar ekar bort mellan stålväggarna runt omkring dig, och du kommer fram till en avkrok du hittills lyckats undvika helt sedan du störtade på Plönk IX. Med en nyfiken sniffning ser du dig omkring.

Vad är detta för ett ställe?
Plönk IX:s avfallsanläggning, se 22
Horkvarteren, se 23

15
Förvirrat tittar du på mannen i silverkostym och upplyser honom om vad du egentligen heter: Barrabas Rabarber, från Jorden.

Som i en dålig film tystnar sorlet från alla människor och xenomorfer på gatan och mannen som trodde du var Bartolomeus vänder sig mot dig. Snabbt som attan får han upp sitt muskedunder i huvudhöjd och trycker det hårt mot din panna. Alla närvarande fortsätter att hålla käft medan Salvador Gupp, rympolisen skriker ut sin fråga så det ekar genom gatorna: "Vad sa du att du hette, sa du?"

Vad svarar du?
"Barrabas Rabarber! Hör du dåligt, göbbe?" Se 19
"Öh... Bartholomeus av Schwug, kom jag precis på." Se 24
"Jag undrade om du vill köpa rabarber... öh... och i så fall rekommenderar jag att du köper bara Baz rabarber, på Baz Frukt och Chark i horkvarteren." Se 25

16
Uppenbarligen har Nya Belgiens polisstyrka tvingats dra åt svångremmen så till den grad att konstaplarna, som Salvador Gupp här, utrustats med husgeråd istället för dyra fina gevär. Emellertid är du inte den som inte förstår den potentiella smärtan i ett stort tungt våffeljärn rätt i huvet, varför du snällt följer med bort till den felparkerade polisbilen, kring vilken den församlade folksamlingen samlats och pekar upphetsat.

Men vad är det den tittar på? Polisbilen är parkerad i bartenderns "Månadens Trognaste Slav"-parkeringsplats, se 6
Din svåger står där och gör bort sig, se 18

17
Du sluter ögonen så hårt du kan och stålsätter dig för det slutliga mörkret vid vägens ände. När så en mjuk och varm känsla sprider sig över din panna och ger dig en välförtjänt hårfästesmassage inser du vad som står på: Salvador laddade med fel magasin. Zap-o-matic 4000 kan användas dels till ohejdad ödeläggelse, dels till en skön uppmjukning före striden. Allt man behöver göra är att trycka in ett magasin Nivea.

En pinsam tystnad lägger sig över baren.

Hur förklarar Salvador bort det här?
Du hinner inte höra bortförklaringen eftersom du ser din chans till flykt, se 14
Han stammar fram något om "jävla måndagsex" medan han byter magasin, se 26

18
Den vanligtvis så efterhållsamme prins Tuptup, som gifte sig med din äldre syster Äva efter att er far betalat galaxens största hemgift i form av tretton planetsystem och ett halvt ton belgisk choklad, står nu mitt på gatan iklädd endast pyjamas och hög på socker reciterar han grekisk poesi för en växande publik råskinn.

Salvador Gupp kommer av sig och stirrar med blank blick på när Vintergatans rikaste man får mindre och mindre yta att röra sig på när Plönks kriminella drev drar åt snaran.

Vad gör du?
Skrattar åt den högfärdige grisen och sätter dig i polisbilen? Se 27
Får för dig att det kan ligga ekonomiska intressen att ha räddat livet på en mycket, mycket rik släkting? Se 30
Kommer på att du faktiskt inte heter Bartholomeus och aldrig har varit på Schwug? Se 15
Gräver en grop åt andra, men faller... äh, strunt samma.

19
Uppenbarligen har någon skjutit dig rakt i huvet med ett mycket farligt vapen. Det är inte något du varit med om tidigare, vilket du är glad för, och dessutom ingenting du kommer att uppleva igen, vilket du är ännu gladare för. Det är emellertid det enda positiva som finns att säga om situationen, eftersom det faktum att du är död som en dörrpost i övrigt överskuggar tillvaron.

Om du någonsin i ditt äventyr stött på en levande dörrpost, se 54. Annars bör du gå tillbaka till 1 och låtsas att detta bara var en provomgång.
20
Det verkar inte bättre än att du slår ner i bardisken i mycket hög fart och med huvet först, glider längs sagda disk tills du ligger i en mycket oergonomisk ställning mitt framför bartendern, och du har sålunda hamnat mitt i korselden. Du borde se 8 nu.
21
Bartendern ställer fram en tioliters zinkhink med kolsyreis och vad både han och du hoppas är ingredienserna till en Margerita. Ett rosa sugrör stort som ett avgasrör sticker upp ur den sörjiga röken. Du läppjar på drinken, vilket innebär att du får en lätt sträckning i överläppen, och tittar på när baren återgår till det normala efter förmiddagens händelser.

En timme senare, när du fått i dig hälften av innehållet i hinken, känner du knappt dina läppar längre. Du betalar även för den här drinken, tar adjö av tavernan med ett oartikulerat mumlande och likt ett rymdskepp med rostigt gyro och öppen luftsluss glider du mot vad du hoppas är ytterdörren.

Men var hamnar du när du går genom den? Plönk IX:s avfallsanläggning, se 22
Horkvarteren, se 23
Mitt i en offentlig avrättning på Schnackraboof IX, galaxens mest entusiastiskt despotstyrda utpost, se 19

22
Du har hamnat på den fulaste platsen i den fulaste bebyggelsen på den fulaste planeten i det fulaste solsystemet i galaxen - Nya Belgiens fullständigt urmodiga avfallsanläggning på Plönk IX. Anläggningen breder nedanför den branta sluttning du står vid ut sig över en yta fjorton gånger större än hela staden i övrigt och sträcker sig med sina upptornande berg av farligt avskräde så långt dina ögon kan se - vilket visserligen inte är särskilt långt, tack vare de tjocka grönlila dimmor som emanerar från uttjänta blafrurger, felkonstruerade xinakker och övermogna zwinariska guruger.

En bred asfalterad väg leder ner till grindarna, där en liten reception med tillhörande vaktkur placerats. Du är precis på väg att vända det stinkande helvetet ryggen när en öppen lastbil kommer bullrande nedför vägen mot grindarna, fullastad med vad som ser ut som ett stort antal gamla urankastruller!

Vad gör du? Vänder och går till horkvarteren, se 23
Gömmer dig bakom en avskrädeshög tills lastbilen passerat, se 63
Stjäl kastrullerna för att göra raketbränsle av dem, se 28

23
Om det inte vore för horkvarteren hade ingen någonsin velat resa till Plönk IX. En attraktion fullt i klass med Las Vegas 3.0 eller Bamseland, glittrande likt en döende stjärna och fylld av dofter och syner de flesta inte visste kunde finnas, ja, det är hit rika män kommer för att roa sig och fattiga för att dö.

Så hur mycket pengar har du?
Precis så att det räcker för att laga "Liten och ful", ditt trasiga interstellära fortskaffningsmedel, se 29
Ingenting. Alls. Se 31

24
"Jag trodde väl det", säger Salvador nöjt och puttar dig vidare ut i gatan. "Jag har aldrig burat in någon jag inte vetat namnet på, till skillnad från många andra inom kåren", muttrar han vidare. Men precis när Salvador tar sats för att med våld trycka in dig i polisbilen som står svävande bredvid er på gatan stannar han upp och stirrar på en folksamling några meter ifrån er.

Du tittar själv intresserat upp. Se 18 för mer information om vad som står på.
25
Salvador sänker vapnet och nickar nöjt. Jodå, han verkar mycket väl förtrogen med Baz rabarberaffär - faktum är att det ur hans silverne bakficka sticker upp en större kvast av de sura godsakerna. "Här, ta en!" ler han och sticker åt dig en stjälk. (Glöm inte att skriva upp den på din Utrustningslista) Han viftar ansvarslöst med vapnet igen och du går vidare till polisbilen. Där står din svåger och gör bort sig inför en större folksamling.

Se 18.
26
En vanlig, hederlig medborgare skulle troligtvis ha stått stilla, med sävligt sänkt huvud, tills Salvador fått ordning på sin ammunition, men sådan har du inte varit sedan tonåren. Din treåriga värnplikt fick ett olyckligt slut efter att du vägrat lyda en direkt order om att hälla upp drinkar åt majorens frillor på arbetstid, och din respekt för auktoritetsfigurer har sedan aldrig varit densamma.

Således lägger du benen på ryggen, och Salvadors svärjande och frustande blir snart endast ett kärt minne. När du stannar till för att hämta andan framför en helt annan bar i de snuskigare kvarteren drabbas du av en förskräcklig törst, och går in i sagda bar på det att du må få dig en hink grovsilat avskräde att läppja på.

Borde du ha gjort det?
Nej, det var faktiskt en riktigt dum idé, se 32
Naturligtvis! Törst är till för att släckas, se 33

27
Strax efter att du gjort det bekvämt för dig i polisbilsens baksäte, konstruerat av lättvättad aluminium, sätter sig en irriterat muntrande Salvador Gupp i framsätet. Efter några snabba justeringar av bilens inställningar susar ni iväg längs rymdhamnens skitiga gator.

-"Vad är jag anklagad för?" frågar du Salvador intresserat genom det plexiglas med små hål som skiljer baksätet från framsätet. Han har jagat efter dig sen du kraschlandade med "Liten och ful" och du har aldrig riktigt fått klart för dig varför. Din vana trogen har du sett till att fly från lagens hårda män och sadistiska kvinnor. Det har alltid varit bäst så.

Vad varar Salvador Gupp på din fråga?
Ett glädjelöst skratt och "Försök inte, Bartholomeus! Eller ska jag kanske säga 'Greven'?" Se 40
En pinsam tystnad och "Öhm... det hade jag hoppats att du kunde svara på, faktiskt." Se 38

28
Tjoho, urankastruller! Precis vad som saknades för att laga skeppet! Du förstår inte riktigt hur Blööth'an kan ha så svårt att hitta några när man tydligen slänger dem i tjogvis men tänker inte närmare på saken utan kliver kavat ut i vägen mitt framför lastbilen med höjd hand. -"Stopp!" hinner du tänka att du ska säga innan lastbilshelvetet kör på dig i hög fart, skickar ner dig i diket och skramlar vidare ner till grindarna. Mörbultad men på seriefigurers vis vid liv tar du dig på fötter och springer efter den. Innan du hunnit fram har grindarna stängts bakom den. En liten lustig figur sitter i vaktkuren invid grinden och tittar på dig när du futilt drar och sliter i de låsta portarna.

-"Vad fanken vill du?" undrar han nyfiket.

Men vad får han till svar? "Vara ifred! Käften!" se 19
"Inget speciellt," se 37
"Har ni några kastruller till övers?" se 39
"Har du lust att spela lite poker?" se 34

29
Du har minsann inte kommit hit bara för att falla till föga inför horkvarterens frestelser. Å ena sidan har du råd att hyra dig en av de många livvakter som står och lutar sig mot grändväggarna i väntan på jobb. men å den andra skulle du sedan tvingas stjäla, hitta eller -- tvi satan! -- arbeta ihop nog mycket att fixa ihop "Liten och Ful" med. Dessa grova män, kvinnor, robotar och slemhögar tjänar mer på en timme än en rörmokare med övertidstillägg på en hel julafton, men att ge sig in i denna kokande massa av förlustelser, faror och fränder vore som att byta fil utan blinkers.

Anställer du en livvakt? Jajamensan. En stadig hög muskler är nödvändigt för vidare färd in i horkvarteren, se 46.
Nej, jag undviker hororna och ser efter vad man kan ta sig för på avfallsanläggninen istället, se 22

30
Eftersom du är i desperat behov av pengar för att laga din skorv sliter du vapnet ur händerna på Salvador Gupp och springer vrålande ut i gatan. Du ställer dig med ryggen mot prins Tuptup och håller Gupps Zap-o-matic framför dig. Hårdskinnen och rötäggen som hade tänkt plocka hem Tuptup för att se vad som kunde kramas ur hans familj i form av lösensumma, stannar till och tittar lite oroligt på dig och ditt vapen.

Oron är dock mycket kortvarig. Med ett rasslande plockar mobben fram sina vapen. Elektriska hötjugor, avsågade järnrör och allehanda små och stora skjutvapen riktas med ens mot dig. Bakom dig fortsätter Tuptup att teatraliskt förmedla detaljerna kring Trojas belägring.

Vad gör du?
Skjuter dig ut, se 35
Sänker vapnet och provar lite gammaldags diplomati med en grymtande Grunk och hans gigantiska gevär, se 19
Överlämnar Tuptup till mobben och skuttar in i polisbilen, se 27
Provar ett överraskande innovativt sätt att använda din Zap-o-matic baklänges för att överraska mobben, se 19
Åminner dig att du bär dina anti-mobb-kalsonger idag, se 41
Blir överraskande skjuten bakifrån av Tuptup som ett illustrativt sätt att recitera Hektors envig med Akilles, se 19

31
Dit rika män kommer för att roa sig och fattiga för att dö är det inte enkom ägnat till tjosan att gå utan pengar. Sålunda spänstar du agilt över till avfallsanläggningen för att se vad som händer där.

Det är ej saligt att fattig gå
Skutta frejdigt till 22!

32
Du traskar käckt rakt in i denna nya bar som du aldrig sett förut. Då du stiger över tröskeln förnimmer du en vag sensation av deja vu samt ett klart fall av teleportering. Svärjande likt en oborstad rymdseglare från trakterna kring Orions bälte finner du dig således vara tillbaka i samma jävla bar som du inledde dagen i. Du kliver ut igen, men som väntat hamnar du då inte alls där du nyss klev in. Med en uppgiven axelryckning beställer du en hink Bostonkaffe och sätter dig vid ditt vanliga bord.

Gå tillbaka till 1 utan att passera gå!

33
Torr i strupen öppnar du dörren till "Harrys Hak" och kliver in. Efter att ha stövlat fram till den två meter höga baren och vrålat "En hink Margerita tack. Utan kolsyreis!" till den enorme bartendern högt ovanför dig, vänder du dig om för att kolla läget. Stället är helt tomt. Stolarna gapar tomma och du kan i det dunkla ljuset urskilja ett tunnt lager damm över möblemanget. Inte bra.
Innan du hinner smita din väg dras du upp på bardisken i nackskinnet. Den tre ton tunge Harry sätter sitt tubformade pekfinger i bröstet på dig, och naglar på så sätt effektivt fast dig i disken. Med den andra handen ser du hur han tyst rotar fram något glänsande ur ett skåp bakom baren.

Vad plockar Harry fram? En Zap-o-matic? Se 19
En mycket tjock sedelbunt med silversedelklämma som han pressar ner i din bröstficka? Se 36
En urankastrull? Se 43

34
Den lille skinntorre koppärrige filuren ler ett lika tandlöst som snusbrunt leende och hoppar ner från sin pall. Medan han hasar bort mot dig letar hans beniga fingrar fram en mycket gammal kortlek, i vilken de verkar känna sig lika hemma som dina gör i din näsa. Innan han satt sig på marken framför dig, vilket tar ungefär sju sekunder, har leken blandats fjorton gånger och kuperats tolv, samt ett större korthus med tillhörande kortcarport och korthundkoja byggs och nedmonterats.

-"Sju rundors stöt med bunden pott, fem rundors halvtjyv med knektöppning och tre rundor dubbel färgsyn med fria byten i andra, fjärde och sjunde spelet. Given öppnar på nio vartannat varv. I ojämn öppning gäller att knekt räknas som dubbel dam, dam som halv femma och ässen räknas som kille och harlekin om vartannat. I övrigt vanligt tre- och läggsystem med fjorton kort om lott. Jag ger."

Det här var nog ingen bra idé.

Femton minuter senare...
Du frågar försynt efter en regelbok, se 19
Du satsar aluminiumkalsongerna på en spader klafs i motljus, se 44
Du trycker ner korten i en liten låda och ränner iväg, vilt skrikande, se 45

35
Du dyker bakom en felparkerad polisbil och drar tre av dina bästa vapen. Det är inte ofta du får roa dig så här kungligt, inte! Med en frejdigt "Tjosan!" och ett par verser av din personliga nationalsång ger du dig hän åt de instinkter som drog dig till Plönk IX i första hand, och även de råaste av sällarna som samlats för att ha sig en trevlig liten lynchning denna eftermiddag måste medge att de aldrig har sett på maken till karl. Sju fröjdefulla minuter tar det, och sedan ligger torget lika öde som Pajalas SJ-station en fredagskväll i Januari. Av de fyrahundrasextiotre personer, robotar och norrmän som tidigare fyllt torget till bristningsgränsen kan nu enbart tre stycken stå upp utan kryckor och respirator.

Vilka är dessa tre individer? De tre kvarvarande Norrköpingsborna Hjalle, Hjulle och Hjulius på avvägar, se 42
Magnus, Brasse och Eva, se 50

36
Förvånat ser du hur den enorme Harry med hjälp av lillfingret stoppar ner en jättehög med pengar i din bröstficka. Han lutar sitt containerstora huvud mot dig och viskar att det är bäst att du tar de här. "Jag behöver dem inte längre", avslutar han. Du ser hur enorma tårar formas i hans ögonvrår. Varje tår ser ut att bestå av litervis med saltvatten. Rädd för vad som kan hända om du stannar kastar du dig snabbt ner från den höga bardisken och springer mot dörren. Innan dörren stängs bakom dig hör du hur Harry brister ut i gråt. Med dåligt samvete och mycket pengar stapplar du vidare.

Anteckna att du har "dåligt samvete" och "skitmycket pengar".

Vad gör du nu? Hoppas att Harry har mer pengar att slumpmässigt dela ut? Se 33
Funderar på att besöka horkvarteren för att sätta sprätt på pluringen? Se 29
Besöker stadens soptipp för att...ja... egentligen helt utan anledning? Se 22

37
-"Öööhm... tja... inget speciellt, kan man säga..." mumlar du trevande till svar. Filuren i hytten plirar uppfodrande på dig varför du känner dig tvingad att stamma fram något ytterligare. "Alltså... ja... inte något särskilt, liksom..." Vakten nickar något oväntat belåtet, skuttar ner från sin stol och plockar fram en stor nyckelknippa.
-"Då har min herre säkerligen tid över för avfallsstationens Stora Rundtur, som börjar precis nu. Det är samling där borta vid skylten." Du vänder dig osäkert om och ser en flott neonskylt med texten "Soptipp: Rundvandring varje hel timme. Samling här." En handfull individer står där och väntar redan.

Vakten låser upp portarna och leder in gruppen i samlad tropp. Knappt har han börjat visa er runt bland snusket när tre saker plötsligt inträffar samtidigt; något våldsamt, något lustigt och något långtråkigt.

Men vad? Turistgruppen startar ett hejdundrandes inbördes gerillakrig, vakten ramlar pladask i en radioaktiv dyngpöl, och cricketsäsongen går in på andra versen, se 51
Vakten drar nervöst sitt vapen, din svåger traskar in och börjar göra bort sig, och den nymålade soptippsporten torkar, se 18

38
Du spänner ögonen i Salvador Gupps blekfeta ansikte och intar en extra tuff pose, allt i syfte att psyka ut din laglydige motpart. Små droppar av hudfett och kycklinglymfa formar sig på hans panna, samlar ihop sig till en stor final och droppar nedför ögonbrynen, studsar av hakan och täcker hans skor i en tunn hinna av vämjeliga safter. Du finner detta vara ett gott tecken, så du vinkar åt honom att parkera vid nästa torg. Han nickar stelt, förstummad av din attityd och reducerad till blind lydnad av din enorma karisma.

Du sparkar ut honom genom förarsidans buckliga dörr, varpå du själv stiger ut och pekar åt höger. Inga ord behövs sägas; lynchmobben som står runt bilen och väntar på något att lyncha gör situationen endast alltför tydlig.

Men förstår Salvador vad som måste göras? Ja, se 47
Nej, se 48

39
-"Naturligtvis har vi urankastruller över. Varenda jävla da' rullar lastbilarna in till brädden fyllda med skräpet." Den lille mannen verkar jaga upp sig något oerhört. "Hur fan tror dom att vi ska kunna ta hand om galaxens alla överblivna urankastruller? Vi måste ju för fan ha plats för utslitna vinterdäck och mördade finansministrar också!"

Mannen tar fram ett litet block och en kulspetspenna. Han spänner ögonen i dig, upprörd över världens orättvisa med glad över möjligheten att bli av med de utrymmeskrävande kastrullerna.
-"Vart ska jag skicka skräpet?"

Vilken adress anger du?
Hr B Rabarber
Knödelgeschäftstraße 17
Jorden
Se 49

Dr B av Schwug
Plutoniumavenyn 2b
Nya Belgien
Plönk IX
Se 53

40
Salvador skrattar torrt. "Gamle Greven - lika genomrutten som vanligt! Spela oskyldig trots alla hyllmetrar bevis som finns mot dig i Lilla Arkivet på polishuset, extremt vitala för rättegången och ändå pinsamt dåligt bevakade! Ändå sitter du här och ljuger mig rätt upp i ansiktet! Det måste jag säga, Greven; du förnekar dig inte!"

Du försöker försynt inflika att det adliga blodet i dig är mycket, mycket tunnt och att din far var stins, men Salvador har redan skjutit för den täta plexiglasskivan och ljudisolerat dig där bak.

Nya Belgien virvlar förbi utanför bilen ytterligare några minuter innan resan hastigt når sitt slut.

Men hur, var och varför stannar bilen? En cybernetiskt modifierad huskatt (Felis Catus Roboticus) ställer sig mitt i vägen och skjuter rygg, vilket får skotträdde Salvador att backa in i närmsta portuppgång, se 52
Salvador vill ha en öl och felparkerar framför en misstänkt bekant taverna, se 1
En lastfregatt i omloppbana dumpar sex ton frigolit över Saltslätterna, men oberäkneliga vindar ser till att deponera hela lasten på polisbilens tak där ni fräser fram längs Motorväg 42, se 55

41
Dina kära långkalsonger, av märket National och material du aldrig annars hört talas om, svetsades en gång i världen ihop av någon orättvist dömd livstidsfånge i Nyare Nyköpings arbetsläger Gästabudet, mestadels för att den stackarn skulle ha något vettigt att göra, men också för att se till att den sorts uppror som hänvisat kalsongsvetsaren till detta isolerade helvete i galaxens armhåla fortsättningsvis kanske skulle ske mindre ofta. Således utrustades de med utfällbar kevlarsköld i resårbandet, tårgasventiler i knäsömmarna, infraljudschockkanon i gylfen och utförliga instruktioner för alla dessa verktygs tillbörliga användande.

Under långa rymdresor finns det oftast inte mycket annat att göra än att leka med sina kalsonger, och du har minsann tagit dig an fler långturer än de flesta. Du känner dig således närapå ohyfsat tillrätta i situationer som dessa. Inom sex mikrosekunder har du armerat hela arsenalen och fällt upp skölden till hakspetsen. Pöbeln hajar till och väntar på ditt nästa drag.

Vad händer då? Batterierna tar slut, se 56
Du tar mobbens förvirring som ett tecken på svagheten och börjar skjuta vilt omkring dig, trygg i förvissningen om att dina kalsonger skyddar dig, se 35

42
I en löjligt liten bil sitter två små Norrköpingsbor och tittar upp på dig. När de märker att du fått syn på dem försöker de fly genom att navigera sin lilla fyrhjuliga veteranbil mellan liken. Inte går det fort inte. Du ser roat på när de nästan välter då de försöker köra över ben och armar på den kringströdda mobben.

Med ens minns du dina dagar som erkänt duktig punter i Nya Belgiens farmarlag. Efter tre stadiga kliv är du framme vid den lilla bilen, och med ett "Åh-hej!" får du en ren träff med foten mellan hjulaxlarna. Du hör publikens avlägsna vrål när Hjalle, Hjulle och Hjulius försvinner in i Plönk-smoggen.

Vad tar du dig för nu?
Hoppar in i bilen tillsammans med den kryckförsedde Salvador? Se 27
Genomsöker din fallne svågers lik? Se 60
Passar på att fly? Se 14

43
Harry höjer kastrullen över dig och blänger surt. "Det här ska väl lära dig att klampa in i folks barer!" Ynkligt pipande duckar du där du hänger för kastrullsvingen vilken lämnar ett stort hål i väggen bakom dig. Utan vägg att sitta fastnaglad mot ramlar du baklänges ut på barens bakgård och slår en bakåtkullerbytta samtidigt som kastrullen slår ett stort hål i marken där du precis låg. I panik kommer du på fötter och flyr iväg över bakgården in i nån gränd. Harry hivar hatiskt husgerådet efter dig och det dunsar krasande in i väggen bakom dig. Fegt gömmer du dig i en närliggande soptunna tills du tror att Harry tröttnat, vilket tar ungefär fyra timmar.

Du tar dig slutligen ut ur tunnan och ser till din förtjusning att kastrullen ligger kvar där den landat. Glad i hågen stoppar du den på dig (skriv upp den på din Utrustningslista) och ger dig iväg till Blööth'ans för att äntligen reparera ditt fartyg.

Men vad går tokigt på vägen dit?
a) Du går vilse, se 1
b) En tungt beväpnad snigelmutant försöker råna dig i tredje gränden till höger, så du åtar dig att kväsa den med din gamla fina värja, se 13
c) Urankastrullen når plötsligt sin kritiska massa, se 57
d) All of the above, se 61

44
Djärvt satsar du skjortan, byxorna och underkläderna på vad du tror är den bästa hand man kan ha i Ybor City-style chockpoker, och efter ett par rundor av höjningar, syningar och blånekanden är det dags att lägga korten på bordet. Vakten ger dig ett klurigt ögonkast och lägger ut sina kort: en renrasig Zweischloß med extra smör. Du börjar svettas. Den handen ser nästan bättre ut än din. Kanske hade det hjälpt om du kunde reglerna, men nu är det som det är. Det är för sent att ändra insatsen nu. Med darrande manschetter och svettsalta läppar lägger du ned de första korten medan du plirar på din inte så ädle motståndare för att se hur han reagerar. Ruter tre... ingenting. Klöver häst... ingenting. Dunder sju... hans överläpp rycker till, nästan omärkbart. Styrkt kör du på med Mäster Klas, och förnöjt märker du att han sväljer sin tuggtobak. Bara ett kort kvar...

Vilket kort är det? Svarte Petter, se 62
Trumfess, se 19
Harlekin, se 70

45
Snopet ser den lille soptippshanteraren hur du snor hans kortlek och hur du kvickt därefter försvinner iväg över sopbergen, högt vrålandes din skräck över möjligheten att förlora i dobbel.

Några kilometer senare, när du slutat springa i blind skräck, stannar du upp och ser dig omkring. Till din stora förvåning och oerhörda förtjusning står du på toppen av ett enormt berg urankastruller. Du vet att Blööth'ans Mutter och Skruv behöver urankastruller för att laga "Liten och ful". Och här står du till låren i eländet. Lycklig över möjligheten att äntligen laga rymdskeppseländet och ta dig härifrån börjar du genast roffa åt dig de finaste exmplaren av kasserade kastruller.

Men hur många kastruller tar du med dig? Bara en? Se 58
79? Se 79
Inga, konstigt nog? Se 80

46
Du bläddrar i din feta bunte pluring och betrakar de till buds stående företrädarna för det urgamla livvaktarskrået på Plönk IX. Ska du nöja dig med Lille Algot och hans Kniv? Eller kostar du på dig Fete Pål Cementskalle? Eller vem blir det?

Nå? Pål ser stadig ut, se 64
Men han Algot verkar allt vara på sin vakt, se 66
Bror Jakobsdotter och bror hans, Hans, växte upp i dessa kvarter, se 76
Det kan nog kvitta trots allt, se 22

47
Med bister min och en glädjesång i sitt hjärta monterar Salvador upp sitt tunga artilleri på polisbilens takräcke. Pöbeln väntar hövligt samt något nyfiket tills han fullbordat denna uppgift, men ingen lägger märke till att du smusslat undan avfyrningsspaken till en säkrare plats. Härifrån kan du lugnt sitta och meja ned vilken som helst antastande uppviglare utan att ens bli andfådd, och Salvador vet nog hur man handlägger pappersarbetet efteråt.

Pöbeln börjar bli otålig och Salvador är nästan färdig med montaget då ett plötsligt mörker lägger sig över torget.

Varför slocknade ljuset precis nu? Du har fällt ned svetsvisiret, se 68
Den kejserliga fregatten "En stor stark" anlände just till Plönk IX och det enorma skeppet förmörkar solen, se 67.
Du vet inte, se 19

48
Inte van att få sin auktoritet ifrågasatt staplar Salvador planlöst ut på gatan och faller till slut ner på knä. Bölande som ett litet barn som just ska vaccineras mot krympvirus omsluts Salvador av mobben. Med lynchmobbens förnöjda tillrop och lyckönskningar sätter du dig i polisbilens förarsäte och åker därifrån.

Notera att du har en "polisbil".

Vart åker du?
Avfallsstationen? Se 22
Horkvarteren? Se 23
Polishuset? Se 59

49
Glad över att äntligen få en samling kastruller dig till livs uppger du adressen. Filuren antecknar flitigt.
-"Mhm, vänta... Ba...barabas... hur stavar du till... vad var det du sa... ra... rab..."
Plötsligt stannar han upp mitt i skrivandet och stirrar på dig. Hakan fallar ner till knäna och anteckningsblocket börjar skaka i hans händer. "BARABAS RABARBER?!" gallskriker han plötsligt rakt ut med saliven stänkande om huvet.
-"Öh, ja..." hinner du inte säga innan han vänt på klacken och kastat sig handlöst in i sin lilla bevakningshytt, fällt ner ett tjockt galler runt den och tryckt in fyrtiosju larmknappar samtidigt. Medan du handfallet står och fjantar på samma fläck hör du polisbilars sirener och helikoptrars rotorblad annalkas i fjärran.

Hur blir det nu då?
Inget vidare, se 19
Du gör upp med vakten över en runda poker, se 34
Du tar vakten som gisslan och försöker förhandla med terroristkväsarpatrullens hårdnackade ledare, se 65

50
När du slaktar en folksamling tänker du inte i första hand på vem du ska döda, utan på vem du ska skona. Dessa tre lever och andas för att de förtjänat den respekt du därmed visar dem.

Gluteus Magnus van der Baken berättas det redan sagor om i låg- och mellanklassfamiljer från Nya Bronx till Grums VII, och många är de som gladeligen skulle dö för hans sak.

Albrekt af Mässingen, eller Brasse som britterna kallar honom, brukar inte bry sig om fjantiga små kolonier i galaxens bakvatten som Plönk IX, utan turnerar oftast runt Hästhuvudnebulosans nöjespalats och kasinobältet runt Orion. Han håller sig med livvakter vars enda uppgift är att se till att han icke kvävs under de berg av kvinnliga underkläder som plägar beläggas på honom. Eller var, snarare, enär de ligger utspridda runt torget, njutande sina sista andetag.

Eva Remaeus LIX är dotterdotter i femtionionde led till någon kändis eller så, tror du. Hon ser sån ut i alla fall.

Där står ni, alla fyra, och begrundar situationen. Du har reflexmässigt blockerat ut alla klagoskrin, rosslingar och rop på hjälp eftersom du vet att det inte varar länge. Men de du skonade har inte alls samma attityd till dina prestationer.

Vad gör exempelvis Magnus?
Tar ett oväntat skutt åt höger, se 71
Tar ett väntat skutt åt vänster, se 72

51
När dammet har lagt sig och den lille turistinformatören drunknat sätter de överlevande besökarna på sig blåröda 3D-glasögon och lägrar sig framför en gammal TV. Från TV:n ser du hur Melvin Masters och Vega BK gör upp om cricketpokalen. Matchklockan visar på fem veckor, två dagar och 37 minuter, så matchen har precis börjat.

Ett lugn lägrar sig i ditt sinne. De vackra och oerhört komplexa rörelserna på skärmen är hypnotiserande. Du vill sätta dig ner och bland de andra njuta av rytmen i galaxens mesta sport. Tanken på urankastruller ter sig en aning ointressant för tillfället. Du har visserligen hört om hur tjogvis med folk har försmäktat framför cricket-finaler som varat i månader, men varför inte? Varför inte njuta av gemenskapen som sporten förmedlar?

Följer du det goda initiativet och sätter dig ned vid TV:n?
Ja, se 73
Cricket? Alltid! Se 73

52
Med svetten rinnande i ansiktet och läpparna darrande slänger Salvador i backen och brakar in i en portuppgång ni just passerade. Där sitter ni och trycker ett slag innan har bestämmer att katten borde ha flyttat på sig och glider ut på vägen igen. När ni kör förbi platsen där den stod hörs ett klonkande ljud, vilket ni av någon anledning helt ignorerar.

Kort därpå parkerar Salvador kärran på polisstationens parkeringsplats och för in dig i stationen utan att undersöka bilens underrede, och utan att stänga dörren till stationen efter sig, och utan att i efterhand granska övervakningskamerorna för att se om något smet in efter er.

Blir det någon påföljd härav?
Alls icke, se 74
Tro fan det, ni har ju just sett ett tekniskt fel i matrisen, se 75

53
Glad över att äntligen få en samling kastruller dig till livs uppger du adressen, falsk som den är, och börjar så sakteliga planera hur du ska bryta dig in hon din gamle rumskamrat Bartolomeus för att hämta upp godset senare ikväll. Filuren antecknar flitigt.
-"Mhm, vänta... Ba...bartolomeus... hur stavar du till... vad var det du sa... rob... moln..."
Plötsligt stannar han upp mitt i skrivandet och stirrar på dig. Hakan fallar ner till knäna och anteckningsblocket börjar skaka i hans händer. "DOKTOR BARTOLOMEUS AV SCHWUG?!" gallskriker han plötsligt rakt ut med saliven stänkande om huvet.
-"Öh, ja..." hinner du inte säga innan han vänt på klacken och kastat sig handlöst in i sin lilla bevakningshytt, fällt ner ett tjockt galler runt den och tryckt in fyrtiosju larmknappar samtidigt. Medan du handfallet står och fjantar på samma fläck hör du polisbilars sirener och helikoptrars rotorblad annalkas i fjärran.

Hur blir det nu då?
Du vet inte, se 77
Du vet precis vad du måste göra nu, se 78

54
Med tanke på din psykiska hälsa bör du avsluta läsandet av denna text omedelbart. Du bör inte börja om från början eller hoppa tillbaka till tidigare paragraf. Vad du bör göra är ta ett varmt bad och tänka över ditt liv. Kanske äta pepparkakor samtidigt.

55
Salvadors bil är tuff och snabb, men speciellt tålig för påfrestningar ovanifrån är den inte. Exempelvis tål den inte sex ton frigolit. Till yttermera visso är du allergisk mot skumplast vilket innebär att du inte bara mosas mot motorvägen - det kliar dessutom något förjävligt.

SLUT!

56
Ditt självgoda flin falnar hastigt från läpparna då kalsongerna hostar till, viker ihop sig och faller av dig helt och hållet. Du skulle ha investerat i bättre batterier, men så går det när man lever en fattig rymdsmugglares hårda liv och måste räkna sina dinarer. Pöbeln stannar upp som vore de fullständigt chockerade, men det dröjer inte länge innan de gör klart för dig vad de tycker om synen framför dem.

Hur då?
Nakenhet är en av få kriminella handlingarna på Plönx IX som verkligen upprör populaset, så på järnrörs avstånd från din oskylda blygd petar mobben kvickt in dig i polisbilen, se 27
De skrattar, se 81

57
Strax utanför Blööth'ans Mutter och Skruv känner du en värmande känsla som sprider sig från din innerficka ut över hela kroppen. Strax inser du att det är urankastrullen som börjat spontansplittra atomer, troligtvis på grund av tristess. Av erfarenhet vet du att du har ungefär 15 sekunder på dig innan urankastrullens fissionshysteri resulterar i att du, Blööth'ans Mutter och Skruv och större delen av kvarteret försvinner i ett svampmoln.

Vad gör du?
Skickar ner kastrullen i en kloak? Se 82
Såsar runt tillräckligt länge för det där svampmolnsscenariot att äga rum? Se 87

58
Glad i hågen stoppar du den på dig (skriv upp den på din Utrustningslista) och ger dig iväg till Blööth'ans för att äntligen reparera ditt fartyg.

Men vad går tokigt på vägen dit?
Salvador Gupp ligger i bakhåll med sin största bössa runt tredje svängen, se 19
Du råkar ge bort kastrullen till en förbipasserande tiggare, se 69
Du går vilse, tappar bort allt du äger (stryk allt från utrustningslistan), och svimmar av. När du vaknar till kan du se 1 om du vill.

59
Du sladdar upp på polishusets trappor i hundranitti knyck, hoppar ut och välter omkull en staty av den lokala poliskårens folkhjälte, Salvador Gupp. Med ena kängan stadigt planterad på statyns vänstra öra och hakan i vädret intar du en heroisk pose och inväntar din rättmätiga belöning.

Vad tror du att du ska få, spånpanna?
Flertalet pressfotografer som förevigar din stund i rampljuset, se 83
Stående ovationer från de trafikpoliser som just sett din oortodoxa parkering, se 84

60
I fickorna på prins Tuptups pyjamasbyxor finner du, förutom koncentrerat socker och pappersbitar med lösryckta visdomsord av Wittgenstein, även en guldpläterad nyckel. Anteckna nogsamt att du har "en guldpläterad nyckel".

Vart styr du kosan nu?
Hoppar in i bilen tillsammans med den kryckförsedde Salvador? Se 27
Passar på att fly? Se 14

61
Maken till otur har väl aldrig någon haft på en och samma gång tidigare, åtminstone inte ofta. Först går du vilse och förlorar värdefull tid. Sen blir du rånad på allt du äger utom kastrullen (stryk det från Utrustningslistan) av en snigel, och sen börjar kastrullhärket bete sig otäckt. Se 57, men eftersom du tagit sån tid på dig måste du välja det andra alternativet där.

62
-"Vad blir det här för hand?" frågar du försynt och sveper handen över de färgglada plastbitar du lagt ut. Vakten torkar svetten ur pannan med en stinkande rockärm och förklarar tålmodigt att lägger man Svarte Petter så blir det inget. Han tillkallar förstärkningar när du drar upp en regelbok ur fickan, och precis när du hittar avsnittet om "Tjeckisk Trippeltrumf, Sydliga stilen" där petterhärket sitter och glänser mitt i en mycket bekant kortsamling tacklas du bakifrån av en plåtpansrad överordnad.
Din första instinkt är givetvis att disputera utgången av kortspelet med bevis i hand, men...

...är det egentligen vidare vettigt?
Javisst! Och för att backa upp din argumentation tar du vakten som gisslan och försöker förhandla med terroristkväsarpatrullens hårdnackade ledare, se 65
Inte alls, se 19

63
Med ett vigt hopp landar du bakom en stor hög stinkande avfall. Lastbilen med urankastruller pustar och stånkar sig igenom de öppna grindarna till avfallsanläggningen. När sopbilen försvunnit in på tippen och grindarna stängts av en kortväxt man vänder du dina sinnen mot sophögen du gömt dig bakom. Det stinker och pyr om avfallet, men du skiner strax upp av lycka när du inser vad det är du använt som skydd.

Vad är det för skit som gör dig så glad?
Mja, det är just skit, vilket du tycks tycka om, knäppgök. Se 83
Ännu fler urankastruller! Tjoho! Se 86

64
Jaha, här lyxas det minsann till det med folk man knappt har råd med. Stryk dina pengar från listan och skriv istället upp att du är skyldig Pål två månadslöner, men också att du nu faktiskt har en livvakt. Om du skulle råka i strid, kan du nu lägga 209 till din Machopoäng. Kanske gör han annan nytta också.

Nå! Men nu gäller det alltså att göra sig en ny förmögenhet lite pronto så du återigen har råd att laga ditt skepp. Du och Pål klurar lite och bestämmer sedan vilken yrkesbana ni vill in på.
Vad sägs om ubåtskapten med styrman? Se då 85
Kastrullmakare kanske? Se 88

65
Varför just det namnet injagade sådan skräck i din gisslan står snart klart för dig: de har sett rapporterna från dina äventyr på Grazglurr III. Visserligen spelade du in det där som reporter för Närkes Allehanda i syfte att dryga ut resekassan, men det spårade ur någon gång runt fjärde veckan och din reseskildring började se ut som ett krigsreportage. Du kan väl inte hjälpa att folk stör dig när du äter lunch, eller att du är så enormt kittlig och välbeväpnad.

Situationen ser ganska desperat ut nu, och militärpoliser minglar med SWAT-teams och interstellära terroristavverkare som vore det här någon sorts kravallparty. I den andan står en man klädd i plåtfrack med megafon och raketgevär och försöker beordra dig att ge upp, men bara för att han är festklädd ska han väl inte komma undan, tycker du.

Hur krånglar du dig ur det här?
Med den lille vakten som skydd springer du mot sopkullarna i fjärran, se 84
Du kastar vakten åt sidan och vrålar "kom an bara!", se 19

66
Den kortväxte Algot med sin vassa kniv påminner om din skoltid, så efter att ha betalat honom (stryk alla dina pengar) och instruerat honom att alltid gå två steg bakom dig (skriv ner att du har Algot med kniven som livvakt) börjar du fundera på vilka dina möjligheter är att laga ditt rymdskepp.

Vartåt styr du kosan nu?
Horkvarteren! Se 23
Soptippen! Se 22

67
Åt fanders med konventionerna, tänker du myndigt när du din vana trogen griper tillfället i flykten. Finns det en möjlighet att ta sig från den här avskrädeshögen är du inte mannen att tveka, och om det sen blir i ditt eget skepp eller liftandes med imperiekryssare, det må så vara. Företagsamt kickar du Salvador av avfyrningsrampen, laddar artilleriet med en repstump och en vaskrensare du råkade ha med dig (stryk dem om du skrivit upp dem sedan tidigare, och hade du inte det kan du skriva upp att du hade dem, och stryka dem sen) och skjuter med ett "schlofs" fast rensaren i skeppets skrov. Repet som du klokt nog förankrat i såväl handtaget som i ditt bälte spänns och du rycks upp i luften och iväg, dinglande under skeppet.

Vart bär färden?
Mot Sherwood Omikron! Se 89.
Du hoppas mest på någonstans bättre, se 90
Det kan nog kvitta om du inte lyckas ta dig in i skeppet innan ni når rymdens kalla vakuum, se 91

68
Det var dumt, det. Lyss till de vapen som osäkras medan du inte ens spände din båge, och se 19.
69
Om det finns något eländigare än Nya Belgiens rymdhamn så är det dess invånare. Ack, alla dessa rester av människor och xenomorfer som av olika, olyckliga anledningar blivit strandsatta på Plönk IX. Vid en grind i stängslet runt soptippen sitter ett mänskligt vrak och tigger almosor. Tydligen har tiggaren dragit det kortaste, eller möjligen det längsta, strået när tiggarhörnen delades ut förra veckan.
Det skulle kunna vara du. Om du inte lagar "Liten och ful" kvickt kommer även du snart att kräla i Nya Belgiens rännsten. Av ren och skär medmänsklighet ger du tiggaren allt du äger, inklusive den nyfunna urankastrullen. (Stryk allt från utrustningslistan.) Innan du klappar ihop av sorg stapplar du ut genom grinden och ser dig tårögt omkring.

Hur går man vidare efter en sådan här pärs?>
Man ångrar sig och tar tillbaka kastrullen. Se 58
Eller så spänstar man till Blööthans och kollar in om han fått in några nya själv. Se 92

70
Du fullbordar den första Blekfeta Greken som någonsin lyckats rafsas ihop sedan införandet av den nya regelboken (som stipulerar inga byten och ett krav på att alltid kasta alla bra kort man får) genom att i triumf daska Harlekin i marken så dammet yr. Vakten sätter något farligt i halsen och dör i ren förvåning medan du sopar ihop potten. Skriv upp att du är mycket rik. Det kan nog behövas, för högljudda sirener hörs plötsligt i fjärran.

Det här går nog inget vidare, se 19
Du tar vakten som gisslan och försöker förhandla med terroristkväsarpatrullens hårdnackade ledare, se 65. Att vaktfan redan dog behöver dom inte veta.

71
Så gör han, ja. Det förändrar ju inte situationen nämnvärt. Eva slänger en förgrymmad blick på Magnus, som då plirar vädjande på Brasse. Brasse ger dig en munter slängkyss och du förstår ingenting. Sedan tar Magnus som ren överslagshandling ett oväntat skutt åt vänster. Se 72.
72
Så gör han, ja. Det förändrar ju inte situationen nämnvärt. Brasse slänger en förgrymmad blick på Magnus, som då plirar vädjande på Eva. Eva ger dig en munter slängkyss och du förstår ingenting. En förlägen tystnad sänker sig över nejden. Du kanske skulle skjutit även dessa tre när du var i stämning, men nu känns det inte rätt att helt sonika ta dem av daga när de så uppenbarligen skäms för Magnus skuttande. För att bryta dödläget tar du till orda.

Vad säger du?

Just ingenting innan Brasse är snabb med bössan, se 19
Just ingenting innan Magnus är snabbare än Brasse och får Brasse att se 19, medan du ser 93

73
Det var dumt, det. Vem är du att motstå en så vacker sport? Ingen, visar det sig, och heller ingen att motstå konsekvenserna av att inte kunna slita sig från soffan för att äta mat innan matchen är slut. "Det var en fin skruv", blir dina sista ord innan din magsäck vänder sig emot dig och käkar upp din lever i protest mot bantningskuren.

74
På stationen är det ett fasligt liv, men du antar förutsättningslöst att det inte är ditt fel. Å andra sidan står det en hoper dvärgar från Rigel 3 och viftar med skyltar där ditt ansikte och en smutsig stövel verkar spela huvudrollerna. Bakom dem slipar en illvätte av Andromedanskt påbrå sin stridslie, medan hans hejaklack skriver nya kampsånger i Dö-dur. Poliserna och deras hantlangare verkar inte bry sig nämnvärt om någon av dessa fasoner, utan springer mest runt med chokladmunkar och atomkaffe åt de tänkta gärningsmännen.

Vad tycker Salvador om det?
Att råttorna ska ge fan i att dansa på bordet, se 94
Han bryr sig inte utan släpar dig istället resolut in i förhörsrum 95, se 95

75
Salvador leder dig in i en mycket välfylld polisstation. Och medan han bryskt leder dig vidare mot något som enligt skyltarna kallas för Förhörsrum 95 kan du inte släppa tanken på det tekniska felet i matrisen och de två bjärt färgade pillren som hänger i en liten plåtbehållare runt din hals.

Som alla ensamma rymdresenärer bär du alltid med dig en behållare med två piller: ett rött och ett blått. Det ena är tänkt att användas som en sista utväg då rymdens ensamhet blir allt för påträngande och livströttheten sätter in. Det andra är till för situationer då man noterar just ett tekniskt fel i matrisen. Dylika buggar i verklighetens väv är oerhört farliga för de som noterar dem, sägs det. Enligt somliga veteraner på området kan minsann tillvarons självaste logik komma att implodera för den som bevittnar felet. Enligt andra, mindre filosofiskt lagda rymdfarare, så händer inte mycket mer än att man får dras med sur mage i två veckor. Eftersom din mage är av särskilt känslig natur är inget av de uppmålade scenarierna särskilt upplyftande.

Medan Salvador låser upp dörren till förhörsrum 95 så får du chansen att kvickt svälja ett av pillren.

Vilket piller chansar du på?

Det blåa! Se 96
Det röda! Se 97
En tulo! Se 98

76
Det gjorde de sannerligen. Ingen av dem är dock mycket till livvakt eller utger sig ens för att vara det; istället driver de en liten rymdfarkostverkstad i närheten. Hans har dessutom inrett ett museum i källaren för uppvisning av sina uran- och cesiumkastruller.

Marsch tillbaka till 46 och välj om, alltså.

77
Trots din ohejdade vana vid trångmål och gisslandramor så blir du en smula nervös när polishelikotrarna flaxra runt i sådan yra att din noggrant kammade skalp får en helt ny frisyr.
-"Ge upp, eller annars!" hojtar strax en putsförnuftig sergeant genom sin kvantmekaniska megafon, så att rutorna dallrar i det lilla kontor du valt till sista ståndpunkt.
Du tänker över dina möjligheter, eller snarare försöker tänka, men tårgasgranaterna haglar in i allt större antal och autopiloten på din golfklubba gick sönder förra veckan. Det är lite knepigt att bestämma sig alls under dessa besvärliga omständigheter.
-"Om ändå Bartolomeus kunde vara här!" beklagar du dig ljudligt. Men då!

Med din mors uppmaningar om beslutsamhet och styrka i alla lägen sjungande i öronen, i perfekt harmoni med de betydligt verkligare granatkrevaderna i din härhet, ångrar du din oförmåga till handling. Se 19.

78
Beslutsamhet, sa alltid din mor, kan ta en rymdfarare till världens ände och tillbaka. Med din ömma moders uppmaningar ringande i öronen rycker du utan omsvep upp dörren till den lille filurens kontor, sveper upp honom på ryggen som sköld mot granatkrevaderna och polisens uppmaningar om att stå still och beger dig med rediga kliv därifrån.

Se 84.

79
Bakslug och knipklok som du anser dig vara förser du dig frikostigt med vad du kommer åt i form av icke blott urankastruller, utan även en och annan cesiumslev, litiummortel och radiummikrovågsugn. Det bär sig inte bättre än att du så småningom kånkar halva soptippen på dina späda axlar, och på det viset tar man sig inte långt. Här behövs benäget bistånd och butig bärhjälp.
Har du en livvakt?
Jajedrul! Se 99.
Så fanken heller, se 100

80
I ett moln av radioaktiva isotoper vadar du genom den ena skräphögen efter den andra, men hittar rakt ingenting. Ditt immunförsvar stänger av sig i protest (antar du förutsättningslöst) och du faller snart till föga för en vardaglig streptokockbacill. Det var ju synd.

Slut!

81
Din bleka lekamen har sällan eller aldrig blivit utsatt för starkare ljus en det som emitteras från rymdskeppets kontroller. Till på köpet har du när du tänker efter inte ägnat någon tid i alls åt mycket annat än att sitta still och peta i dig det allra nödvändigaste i form av vitaminpiller och bubbelvatten. Resultatet är en sorglig syn, vilket pöbeln finner oerhört roande. På en planet där UV-nivåerna överstiger alla kända gränsvärden och med en gravitation starkare än din morfars hängselremmar har invånarna härdats till kompakta, solbrända kraftpaket -- i stort sett dina kroppsliga antiteser.

Fullständigt förbluffade av din sorgliga uppsyn kluckar pöbeln roat. Flera pekar på speciellt klena delar av din kropp och tjuter av glädje. Andra suger ihop kinderna, trippar på tå och försöker förgäves efterlikna den klena människoform de plötsligt presenterats för -- till allas trevnad och gamman.

Hur står du ut?
Inte alls. Här skall idkas kompensatoriskt övervåld som hämnd! Se 35
Med ett snabbesök i horkvarteren! Se 23

82
"Jäsingen!" hinner du insiktsfullt konstatera innan du skickar det vibrerande och självsönderfallande eländet rätt ner i en gatubrunn och lubbar som en skållad get mot närmsta skydd. Med ett öronbedövande "FOUMPF!" händer gruvligt grova don bakom dig samtidigt som du spänstigt störtdyker in i ditt skydd. Bitar av kloak, gata, brunn och kastrull skickas kilometervis upp i luften och regnar sedan ner runt omkring dig. Det hade väl varit intressant i sig, men du är för upptagen av att konstatera vad det där du sök skydd i för att tänka på eländet.
En konkurshotad kastrullbutik, se 86
Stadens finaste skaldjursrestaurang, se 101
En enorm hink plutonium, se 102

83
Du stiger raskt ut i vad du antar ska vara en förgylld kräftskiva i din ära. Istället påminns du om en klassisk film från holografmuseet om en stackars tös som för grisblod i pannan på studentbalen. Men det här är inte grisblod, utan snarare vad grisen kastar ur sig när han ätit en dålig spann matrester.

Du vet inte vem som kan ha arrangerat dylika svinerier åt dig, speciellt som din närvaro var tänkt som en överraskning i största allmänhet. Alltså antar du förutsättningslöst att sprattet var tänkt åt någon annan -- men vem?