Statistics

   Den ryske mannen rättade till pälsmössan och suckade tungt. Skyffelskaftet i händerna påminde mig om järnspetten i Baden-Wurzburgs magnifika renässansbordell efter den illustra Helga af Dugvhöögs uppvisning måndag till torsdag i den lite suspekta underhållningsformen "byxlös kapprustning". Länge hade det varit sedan jag senast var i sådan stämning. Korken sköt ut ur buteljen med sådan kraft att takplasten bågnade och de andra festdeltagarna imponerat lyfte sina kjolar och hattar och hängav sig åt sitt sedvanliga förakt för moral och neo-anglikanskt leverne. Sådan var vardagen.

Min första ingivelse vid åsynen av alla de frodvuxna behagfulla damer som likt transylvanska transor vid Hornborgarsjön i min tidiga barndom skvalpade runt i den jättelika grytan var att naken utföra en trippel lutz rakt ner bland fryntliga fruntimmer och vibrerande valkar. Men något sade mig att stilla mina behov med en slev pölsa innan mitt janusansikte i alltför hög grad gav sig till känna. Nu tillkännagavs det högt och hjärtskärande ändå, att samtliga festdeltagare med omedelbar verkan skulle hämta varsitt muskedunder och infinna sig i den så kallade excersisbyggnaden för den, erkänt sadistiske, halvkadetten Fänriksblads räkning. Den seden hade anor långt innan ens min tid, och stammade från de dagar då rekryter späktes med hjälp utav de som nyss anlänt från överklassens skyddade värld i