Statistics

   God afton och välkomna till årets om inte allra sista brännbollsklassiker så tvivelsutan den minst spektakulära. För fjärde veckan i rad drabbar skolbarn från slumpmässigt valt lärosäte samman i en allt annat än spännande brännbollsklassiker. Idag handlar det uteslutande om riktigt riktigt ynkligt tjejträsvingande och underhandskast med liten precision. Det är trist, det är fult, det är sannerligen inte underhållande. Nå! Första innelag blir klass 4c och första slagman är Sofie Grönlund.
Kast med liten boll har aldrig varit hennes tekopp. Däremot är hon regerande skolmästare i tremanswhist. Lycka till!
Och nu kommer svingen... man ser redan långt innan bollen lämnat avkastarens hand att det här blir kort. Tre studsar innan klass 4a:s brännare triumfatoriskt förpassar oduglingen att nöta flisorna vid den första konen. Näste man är nummer 24, Per Svensson. Per väljer överlägset leende ett slagträ i den grabbigare klassen. Utelaget backar tjugotalet steg och här kan det bli lååååååååååångt... och DÄR faller Svensson raklång och får slagträt i bakhuvet! Skolsyster Jonsdotter får bestyr att bandagera illbattingen invid fotbollsmålet medan 4a rensar ut hela innelaget illa kvickt i Pers frånvaro. Så kan det gå när man väljer lagdeltagare medelst tjugo-sidig tärning!

Men, i nästa omgång är alltså 4a på inneplan med goda möjligheter att plocka rejält med poäng. Förste slagman blir ingen klippa direkt, utan vidare bortkollrad av ett diskutabelt distraktionsförsök från utelagets maskot. Därnäst kommer Johannes Håkansson, trea i 60 meter tidigare i eftermiddags men armarna är kanske ännu värre: skolrekord blir det inte på beställning säger man men undantaget bekräftar ju regeln! Håkansson slår självsäkert bollen halvannan kilometer norrut och springer med en gasells feghet vindsnabbt söderut. Den taktiken har lyckosamt använts flertalet gånger av gaseller, men fungerar sällan för tvåbenta småungar, åtminstone inte i stridens hetta. Denna gång är inget undantag och Håkansson springer bort sig på den intilliggande sanka mossen. Näst kliver Torbjörn Dundermums in i handlingen med sin tennisbollsbazooka. Är den regulationsenlig? säger ni. Vem skriver reglementen för mellanstadiebrännboll? säger jag. Dundermums måttar skottet i fyrtiotre graders vinkel, träffar klockrent i nunan på brännaren och hinner knappt till första konen innan motståndarnas unisona "BRÄND, TJOCKHUVE!" klingar ut över nejden. Matchinledningen har lämnat mycket i vänstra pannloben att gnaga på för 4cs klassföreståndare, Hilda Ofelia Mandelbrot.
Här ges dock ingen respit för den enkla anledningen att det är en ny slagman inne i rutan. Jerker Mandelbrot, son till Jerker Pålsson, lustigt nog sonson till båda sina föräldrar Jerker-Jerker och Pål Jerkersdottir, steppar fram, greppar tag i i syo-konsulent Bredfärs och väntar tålmodigt på att hon barbapappigt transformerat sig till ungefärlig brännbollsträform innan han utan vettig anledning gör en kupering och sedan en till. Där kommer slaget! Linjedomarna måste ducka för den tjutande Bredfärs när hon ylande valsar fram längs sidlinjen, medan Jerker själv verkar föga imponerad och förbannar att han verkade mer imponerad när gammelfarfar Jerker-Pål slungade iväg sin Trabant vid Leipzigs mest svaveldoftande pappersbruk. Ansamlingen vid den första konen är högeligen anmärkningsvärd, då snart sagt varenda slagman i innelaget bara kan drömma att få springa så länge medspelarna är lika skickliga som de är på att suga älgsvans vid slagrutan.

Nåväl! 4c väljer att följa köordningen trots att det är 4a som slår alltjämt. Konsekvensen torde vara uppenbar för var normalbegåvad åskådare, men likväl vill jag förklara: