Statistics

   Upp och hoppa, brukar man säga till slöflockar och andra passiva individer men inte tänker jag utveckla det vidare, inte! Ni får själva lägga ihop kål och smör i påsen så att säga. Jo, nu undrar jag om det är någon härinne  , eller härnere, som har den blekaste jävla aning om  vad jag pratar om just nu. Nähä, inte det? Låt mig klargöra följande: ni har alla kastats ner i denna gudsförgätna håla tillsammans med det som nu är era enda ägodelar, dvs: 1 st äggskivare,  en sifon, tre tvåliterspåsar med stel betong, pickles av inkokt rådjurslever  samt  del IV i Hulda Hirschenfängers omfångsrika bokserie om livet. Låt mig helt kort dra reglerna för det som ska bli en upplevelse för både er och våra tittare. Ni ska, med era bara händer skapa en labyrint som leder er runt och runt i tusen sinom tusen illasinnade återvändsgränder, där ni tvingas slåss om de sista smulorna av ett mögligt gammalt surdegsbröd som jag strax ska kasta till er, men först vill jag önska er mycket nöje och och en sjuhelvetes glad påsk om ni skulle överleva ända tills dess.
- Pål, slå på kamerorna!  
- Vänta! Hallå?
- Ja?
- Ni kan inte ta av er Kalle-Anka-maskerna, de måste vara på!
- Pål har rätt! Tänk på ert anseende nu. Va? Vill ni säga något? Det går inte. Iväg med er nu kamerorna är på!


- Jaharu Pål, då tar vi kaffe då?
- Skulle sitta fint. Kamerorna rullar, folk springer runt  som marsvin i gropen.Om vi låter dem hållas en stund så kan vi diskutera den fortsatta produktionen sen. 
- Ok. Annars då?
- Jotack, lite  bra faktiskt. Alltså  ok!
- Och bilen?
- Den rullar. Alltså hör på motorljudet!
- Wow. Bra ljudkvalité!
- Okej, inspelningsplaneringen alltså: servade bilen innan, parkerade här. Imorgon släpper vi ned motorljudsinspelningen på hemsidan.
- Och ungarna?
- Överjävliga som vanligt. Alltså dom här dataspelen dom håller på med. Suck. Men vad ska man göra?
- Nä, precis. I morgon släpps Ola-Conny ner från vinden förresten. Vi hade tänkt sätta ned honom i gropen  , men jag tror att vi får byta honom mot Bert Karlsson eller vad tror du? Jag vill ju skapa en dynamisk miljö i gropen. Bra underhållning  kräver rätt tänk från oss producenter. Vi behöver tillföra olika typer av personligheter.
- Är det därför Lill-babs är där borta?
- Nej, det är inte Lill-babs det. Eller det borde inte va. Det är någon annan.
- Men hon låter som Lill-Babs, nasalt påfrestande, allmänt uppfordrande och självupptagen. Det måste va hon.
- Kanhända, men vi måste göra annat nu.
- MEN HÖR DU Jag är bajsnödig!
-Bajsa i hörnet där. Vi hinner inte annars. Imorgon kommer en dumper och fyller igen grophelvetet, så vi kan göra nåt annat först senare när  detta är avslutat.


(23 år senare) Där gropen en gång legat syns nu endast några uppstickande armeringsjärn och söndersmulad lättbetong. Ingen i trakten vill prata om den misslyckade TV-satsningen  och när vi från Uppdrag Blåslampa kommer på besök  möts vi av stängda dörrar och fördragna gardiner. Folk säger sig aldrig ha hört talas om Pål och  hans TV-team. Vi bestämmer oss för att gräva djupare (ha!) Med en traktorgrävare börjar vi försiktigt  , men efter ett tag vägrar företaget vi anlitat att fortsätta   och gör sig okontaktbara. Med vanliga spadar börjar vi försiktigt skyffla undan de dammiga jordmassorna. Plötsligt  hör vi ljudet av sirener. Polisen sladdar upp till höger och man släpper ut en rasande schäfer. Vi springer för livet, över högar med ruttna rotfrukter som av oförklarlig anledning ligger där. Vi ser att fler bilar närmar sig. Snabbt som tusan kommer de farande, gevärsskott shit. Vi hittar  inte här och paniken kryper på oss som små svartmyror upp på en gisten höhiss. Kniven. Just det, så kallas det det smala dagbrottet som vi nu  ser framför oss. Kommer vi att kunna ta oss ned i det och undkomma mobben. Därnere ser ser vi inga av våra antagonister men dock diverse buskar och grusvägar. Nu får det bära eller brista  Vi springer så fort vi kan ner i dagbrottet medan skottsalvor viner kring lösskäggen. Kamera-mannen tappar sin ryggsäck och vänder sig om för att ta ett sista farväl av denna älskade persedel, men får då syn på Lill-babs  i jätteformat. En enorm robot med läderartad hud och nasal tordönsröst vrålar "Klaaaaaas-Gööööörann!!!" Det här börjar bli obehagligt på riktigt nu. Vi faller handlöst i famnen på Lill-babsroboten och ni tittare där hemma får avgöra om detta är slutet. Rösta nu!