Vi tittar in på Porfyr-muséet i Älvdalen Statistics
Blue = Måns Svensson
Green = Katarina Berlin
Många är de bergarter som pryder vårt avlånga land. Men vackrast av dem alla är tveklöst Bohusgraniten. På Porfyrmuseet är man uppenbarligen medveten om schismen mellan de som förordar just granit och de som tycker om andra bergarter, exempelvis porfyr, Musée-intendenten Klas Fager visar oss in och brister därefter ut i gråt. Det går inte att ta miste på desperationen och uppgivenheten. Klas tar fram gästboken och visar hur tom den är. Senast besöket var för 14 månader sedan, då en grupp danska turister råkade få punktering på Icaparkeringen utanför. Inne på muséet frågade de efter telefonen det var allt. Nu hoppas Klas på oss och att vi vill följa med på en rundvandring i museet och höra honom sjunga älvdals-porfyrens lov. Vi får hänga av ytterkläderna först. Enorma porfyrstycken har för detta ändamål fästs i väggarna. Väggarna ja, av porfyr såklart de med, blankpolerade och med något utsirade dekorationer. Inne i stora utställningshallen möts vi av en till synes stor porfyr-urna, det är det också, men den verkar faktiskt större än vad den först verkade. Detta beror på de speglar som Klas bär omkring på en stor komplicerad träställning Vi förstår inte varför, men Klas blinkar till oss och säger att vi snart kommer att begripa. Porfyrklenod efter porfyrklenod passerar revy. Klas leder oss bort till personalrummet på museet, därinne sitter bara en skyltdocka personalen är uppsagd och Klas jobbar helt ideellt. Klas visar oss en trappa till källaren. Nere i källaren finns ännu mer porfyr. Vi går längre in; all världens porfyr står där nere i dunklet. Vi tänker; vad i helvete är detta? Det är först när vi ser den jättelika kranen som vi förstår att vi att det är riktigt stora grejer på gång. Men var är Klas? Ett stort porfyrstycke har lossnat från taket och blockerar dörren ut. Vi trevar i mörkret för att hitta ut eller in i djupet av porfyr. Plötsligt hörs Klas vansinnesskratt ovanifrån. -En värld av porfyr, förstår ni, kräver människooffer till Porfyros ära! Vi börjar förstå vad som väntar. Ur kranen kommer porfyrprojektiler farande och vi kastar oss i ett plåtskåp som står öppet mitt i källarvalvet. En stunds respit. Stupstocken dunkar mot skåpets väggar när vi hör hur Klas ylar mordiskt utanför. Nä nu får han inte hitta oss! Hur ska Vi göra. I ett förtvivlat försök att rädda oss kastar sig Rune mot dörren som slår upp i trekvart. Vi hör ett triumferande vrål men Rune måttar en vass porfyrbit mot den osynlige banemannen. Fullträff. Klas hörs tumla runt någonstans medan vi tar oss ut i mörkret. Plötsligt hörs ett sista dödskvidande från Klas. Ljuset tänds. Vi kliver ut i salens mitt. En trumpetstöt förkunnar vår seger. Jubel och konfetti och Dala-demokraten på plats med "hur känns det?" Göran Greider high-fivar oss och kommunfullmäktiges ordförande överräcker huvudortens stadsnycklar. -Så jävla fett bra det känns. Vi vill tacka alla anhängare av vårt team för allt stöd och positiv feedback under resans gång. Gå gärna in och lajka Granitmuseets facebooksida.
|
|
|