Så kan det gå Statistics
Blue = Katarina Berlin
Green = Måns Svensson
När inte haspen är på så är dasset öppet. Bara tänk på hur det kan dofta därinne. Solvarmt och så vidare. En massa spindelväv, fnas och ett och annat getingbo. Nån gammal veckotidning som blivit fuktig och torkat och blivit bucklig. Gamla vissna blommor i en Kockums emaljkanna, evigt oåtgärdade. På väggarna pappersbonader, solblekta och buckliga med motiv från småländska familjejordbruk. Dasslocket är grovhyvlat med av tiden nött. En trasmatta av plast på de slitna golvplankorna, unken men i princip intakt sedan inköpet 1969. Känslan när man öppnar den skeva dörren, man vet att det kommer att vara lite obehagligt och att en bålgeting kan lura någonstans, man stålsätter sig och tar ett djupt andetag, en harkrank fladdrar till, något prasslar. Man griper efter handtaget till dasslocket samtidigt som man drar blankt. Avgrundshålet under locket. Först alldeles tyst. Sen surret. Sen gurglandet. Det är det mest irriterande gurglande du någonsin kan föreställa dig, dovt och långdraget, slemmigt, rosslande och med mer än bara tandkrämsskum i halsen. När tentaklerna sticker upp ovanför kanten svingar man sitt svärd med en sådan kraft att man inte bara slår dasset i småbitar utan även tentakelmonstret. Sen rasar allt och du känner dig slut. Så kan det gå när haspen inte är på.
|
|
|