Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Minnesvärda stenfrukter med pruinöst skal

Statistics


Blue = Måns Svensson
Green = Katarina Berlin

   Följande lista är tänkt att ersätta tidigare förteckningar över stenfrukter med pruinösa skal. Listan kan tjäna som sedelärande exempel, men även som ett stöd för minnet när man planerar en fruktträdgård eller dylikt.


1. Hallandspäron. Denna frukt
är synnerligen delikat men ytterst svår att odla. Redan i halländskt kustklimat i skyddade lägen vissnar den ofta, och angrips lätt av parasitsvampen päronskimmer. Att få fram mogen frukt är få förunnat. Men de sammanlagt tre personer som lyckats har således fått en smakupplevelse långt utöver det vanliga.


2. Vrångkrikon.
Denna tidigare lokalt ganska populära frukt är numera nästan bortglömd. Det är synd, eftersom vrångkrikonet är oerhört nyttigt och extremt saftigt, faktiskt så nyttigt och saftigt att man närapå storknar av präktighet vid förtäring. Dock har man på sistone uppmärksammat vrångkrikonet i frikyrkliga kretsar där man letar efter alternativ till det traditionella kyrkkaffet eftersom det uppfattas som förenligt med den kristna tron.


3. Blaskbigarrå.
Ursprunget till denna påtagligt pruinösa frukt har föreslagits vara en hybrid mellan slånbär och klarbär, möjligen även med inslag av en namnlös sibirisk aprikos. Fruktköttet är segt, trådigt och smakar dyigt som Aralsjöns vatten. Blaskbigårrens huvudsakliga användningsområde är oklart, men det är lika bra.


4.
Sörmländskt jätteplommon. Denna plommonsort är trots namnet inte så stor, snarare tvärtom. Liten men naggande god är ett uttryck som stämmer väl in. I Vingåker lär man till och med ha lindat in havrekakor i utbankade jätteplommonremsor och ätit under rituallika förhållanden som närmast kan liknas vid Vikingarnas midvinterblot, eller kanske kelternas offer av grissvålar till Arawn. Fortfarande kan man på Sörmländska gårdstun hitta gamla träbeläten till utbankningen.


5.
Lökon smakar bättre än de luktar, men bör kokas en dag innan de äts. Anledningen är det hårda skalet som endast svårligen låter sig sönderdelas. Frukten kan med fördel saltas litegrand för att förhöja smaken, särskilt om man tänker bjuda på den till lunch.


6. Falskt
mjölon smakar tenn och passar bäst i mannagrynsgröt, gärna rostad.


7.Fjälligt paradisäpple. Denna
frukt kan knappt kallas för ätbar, trots att detta är vad många tror. Kärnhuset är dåligt avgränsat och utgör faktiskt merparten av frukten. Den distinkta smak som kännetecknar det fjälliga ytterhöljet har liknats vid aceton eller andra lösningsmedel, men kan också påminna om sur glass eller dylikt.


8.
Brölon odlades förr längsmed fägatorna. Brölonet var uppskattat som något att ta till när boskapen behövde få sin uppmärksamhet riktad mot något avledande. Det mest anmärkningsvärda med detta är egentligen att själva brölonet var så illa lämpat för ändamålet att de mestadels torkat ihop på träden innan någon ens fått syn dom.


9. Svålplommon. Ett ovanligt
exempel på "falsifierad fruktaxel" sensu Schölenberg 1929 där formen på den basala strukturens nedre välvning i mångt och mycket påminner om en balalajka, vilket sedan länge borgar för en riktigt fin smakupplevelse.


10. Blungo-ah-ruuh växer företrädesvis i
oländig terräng med hög luftfuktighet. Om man vill plocka denna frukt får man vara ytterst uppmärksam på luftfuktighetsförändringar i omgivningen då plötsliga sådana kan utlösa akut förruttnelse av frukten. 1951 lär det ha inträffat och det var inte trevligt.


11. Bayersk aprikos förbjöds i
kölvattnet av den livsmedelsskandal som uppdagades i Vetlanda 1967. Sedan dess har frukten sålts under disk i vissa småsamhällen kring Svartån. När en vaktmästare i Ljungby upptäckte att aprikosen fortfarande såldes på samma sätt längre norrut, for han dit för etnologiska efterforskningar. Emellertid gick ryktet före honom och försäljningen upphörde helt.


12. Äkta
pfappel har av tyska konsumenter utsetts till "årets pfappel" varje år det senaste decenniet, förutom i fjol då den utklassades av en sydtyrolsk hybridpersika.


13. Dansk
päppelpompom är besjungen i många jylländska sånger. Orsaken oklar.


14.
Dansk päppelpfappel har aldrig blivit omsjunget överhuvudtaget, vilket har sin enkla förklaring. Denna förklaring är att frukten faktiskt inte finns eller ens överhuvudtaget existerat i någon tänkt värld.


15. Småfnasig
pfappel lagrades i stora mängder under finska vinterkriget. Lagringsdugligheten var synnerligen god, men ett felaktigt handhavande vid tillagningen kunde lätt fördärva allt och vålla svårläkta sår om det frätande fruktköttet kom i kontakt med huden.


16. Pomplume. En fantastisk liten
människa utanför Köln har på ett udda sätt lyckats dra upp sticklingar ur sin egen västficka. Sant är det kanske enbart ur en välvillig betraktares ögon, men för en sann stenfruktsentusiast finns ett korn av sanning i varje skröna.


17. Förkrympt prydnadsplommon. En oerhört
intressant variant av det sydfranska jätteplommonet. Man tror lätt att man känner igen det när man får det inslaget i sånt där prassligt fruktpapper, men sanningen är att det är lömskt och förrädiskt precis som så mycket annat här i världen. Dock kan man med framgång gissa sig till varför frukten heter som den gör. Den är liten.


18. Småländsk pfappel förväxlas ofta
med skånsk dito. Dock kännetecknas den skånska av knöliga och sträva borst som kontrasterar bjärt till den lena ytan, medan den småländska är jämsövers slät och glansig. Vidare luktar den skånska smörsyra medan den småländska ser ut som en ljuv persika helt enkelt. Den skånska kroknar lätt vid beröring och således skiljer den sig från alla andra pfapplar, även om den småländska också avviker en del förstås. Enklaste sättet att skilja dessa båda pfapplar åt är dock trots allt att smaka på dem, smörsyresmaken är lite som om du kräkts i DDR före 1982.


19. Lingonpruna. En
envis vandringssägen rörande detta lilla bär vill göra gällande att den som substitut för grahamsmjöl blev hett eftertraktad i samband med ransoneringstiden på 40-talet. Sanningen är dock att lingonprunan har sällsynt dåliga bakningsegenskaper, falltalet är skrattretande lågt och på det hela taget får man ett kompakt och segt bröd som är synnerligen trist att tugga och smakar beskt. Faktum är att lingonprunan är såpass undermålig som födoämne att folkhälsoinstitutet utfärdat en skarp reprimand till vissa personer som försökte sälja den som "hälsokost". I utlåtandet säger man att innehållet av alkaloider är såpass påtagligt att det kan kännas på smaken då 0,05 mg ger frätskador på tungan. Om förtäring skulle inträffa rekommenderas man att omedelbart avlägsnar sitt näshår och kokar sig i lut.


20. Myspäron
kallas även velourpäron pga sitt ytterst ådriga stjälkfäste som avtar i hållfasthet med ökad mognadsgrad.


21. Fläskmandel.
Det hette länge att denna lilla ludna stenfrukt var det ädlaste man överhuvudtaget kunde använda som diskpropp fram till det att man uppfann den i gummi. På vissa håll användes fläskmandel som substitut för tidningspapper vid brist på sådant men ofta fungerade det dåligt.


22. Angusier. Typiska stenfrukter
är i allmänhet behäftade med vissa nedsväljningssvårigheter och man bör vara försiktig så att man inte kvävs eller blir smittad av hepatit medan man försöker. Det läderartade ytskiktet är försett med små taggar som är tillbakabildade, liksom vridna inåt och på svårbegripliga vis vikta motsols stjälkbasen. Som marmeladfrukt lämpar den sig föga då sockeråtgången blir offantlig och slutresultatet ändå bedrövligt.


23. Vladon. Ett litet
men rent ut sagt vidrigt plommon med ryskt ursprung. Formen kan närmast liknas vid utdragen skruv utan tydliga gängor. Smaken: fadd, "kloak-aktig" (Wicksell 1941), ofta sprucket, skorvigt skal med utpräglad pruinös beläggning. 1797 försökte en husar från Bromölla ympa ett paradisäpple på vladon-buske. Eftersom han var full större delen av sin vakna tid förvånar det eftervärlden att ympningsförsöket ens gjordes.


24. Fransigt
fransmakarbär växer företrädesvis i torr och näringsfattig jord. Frösättningen är ofta klen och frukten skrumpnar ihop innan avmognad. Om man lägger bäret i konjak återfår det färgen men   

  

Diskutera
Minnesvärda stenfrukter med pruinöst skal

Måns Svensson
2017-02-11, 06:33:36
Fast det är ju förstås bara en myt det där med falukorven.

Katarina Berlin
2017-02-11, 04:33:44
Just det. Det var den flytande falukorven jag tänkte på :)

Måns Svensson
2017-02-11, 02:53:57
Efter att ha funderat lite och klickat runt hittade jag nr. 57 i Vanliga myter om mat, av vilken framgår att flytande falukorv en kort period såldes under disk i lanthandeln i Älmsta. Inte Småland alltså, men ortsnamnet påminner ju om Älmhult, så det kanske ändå finns en vag smålandskänsla där? Eller så finns det fler exempel.

Administrator: Anders Bylund