Statistics

   Dagen då herr Wögenflörg stilla kantrade med badflotten i Elbe, kom han att tänka på det obestridliga faktum att vatten inte alltid är drickbart. Elbe segar sig fram i snirkliga banor genom tunga kemo-tekniska industriområden vars segflytande avfallssörja raskt fyller vattnets plats och funktion. Herr Wögenflörg tog en kraftfull kallsup, ändrade raskt färg i ansiktet och simmade därefter iland. Bakom en mindre badhytt på stranden kastade han upp kallsupen och började vandra tillbaka mot badhotellet för att bortförklara flottens försvinnande.

Under hela detta scenario hade en svartklädd man spionerat på Wögenflörgs misslyckade marina eskapader. Hans ansikte doldes av en djup hink, vilken han trätt över hela sin obetydliga korpus ner till knätofsarna. En utmärkt förklädnad, så när som på en stor blinkande neonskylt på hinken grällt basunerande orden "Myndigheten för Osunt Leverne", fast uppochner förstås. Ljusspelet till trots tycktes inte herr Wögenflörg ha lagt märke till honom. Mannen följde efter honom upp mot hotellet. Hinken hindrade honom dock att hålla sig närmare än femhundra meter, samt från att se särskilt mycket mer än sina tår. När han slutligen kikade fram hade han gått ner i herr Wögenflörgs uppkastade Elbevatten som nådde honom till ankelknölen ungefär. Han betraktade tanktfullt situationen ett ögonblick innan han insåg att herr Wögenflörg hade försvunnit ur hans mycket begränsade synfält. Svärandes på kirgisiska dängde han hinken i en förbipasserande igelkott och tog den sedan av sig.

Mdm Brynolfski gick ensam i sin för ändamålet överdrivet tilltagna svit på badhotellets toppvåning och svor på kirgisiska även hon.
-"Herr Wögenflörg har gäckat oss för sista gången! I morgon ska Ishtrynova ta hand om honom!"

Samtidigt, i en närbelägen bubbelpool, låg Wögenflörg och tvagade sig efter sin simtur i Elbe. Hans bror, den oförvägne señor Montalban, fnös föraktfullt och sa:
"Olyckshändelse? En mycket planerad attack, skulle jag vilja säga!" Han höll upp den trasiga rakapparaten som sånär skurit halsen av honom och plirade med sitt enda öga på Wögenflörg.
"Men din rakapparat har ju två roterande liar som blad och en sågklinga till handtag", konstaterade Wögenflörg krasst.
"Just precis! I morse var det en suspekt städerska i badrummet. Förmodligen monterade hon dit dem. Tror att någon vill åt mig." Han rättade sammanbitet till ögonlappen då rakapparaten krossat hans porslinsöga, vilket ögonlappen täckt och gick ut i omklädningsrummet. En svartklädd kvinna smet samtidigt in genom ytterdörren och in till Wögenflörg. En ljuddämpad automatkarbin i hennes välformade händer förtog intrycket av romantiskt slumpbesök à la Gevalia-reklamen, vilket Wögenflörg valde att bortse från.
"Tja snygging, skaru bada?" frågade han. Kvinnan svarade generat "nej", satte karbinen till axeln och sköt demonstrativt sönder badankan. Wögenflörg tittade förvånat på bitarna som virvlade runt öronen på honom men antog att kvinnan ändå var mottaglig för hans kuttrasjuinviter. "Vattnet är härligt," log Wögenflörg och drog bestämt ner automatkarbinen och dess ägarinna i herointräsket.

Montalban visslade muntert en flamländsk flamenko baklänges samtidigt som han tillagade en uzbekisk sälspäcksgryta i sitt lilla klädskåp. Duscharna hade sin dagliga varmvattensstrejk så varm mat var inte aktuellt. Omklädningsrummets våta klinkers och fuktiga atmosfär tillsammans med gammal ingrodd manssvett fick honom att tänka på Kiev. Bakom honom öppnades golvbrunnen med ett lätt klickande och en dansk ninja stack ut huvet, fastnade med öronen i brunnskantens svartnade tvål-och-hårsörja och med draget pølsespiservåben (kökskniv) började han ömkligt stortjuta över sin löjligt klantiga och odiskreta entre.
-"Hvergang jeg vil drebe noen sker dette ting!" ylade ninjan i sprucken falsett. Montalban vände sig tvärt, vilket fick honom att välta, och landade bryskt på ninjans pölsespiservåpen som skar igenom ninjans tunna pyjamastyg och bröts itu mot klinkersgolvets klinkersyta.
-"Hvergang jeg vil drebe noen sker ogsaa dette" deklamerade han medan han trampade vatten i golvbunnen och förtvivlat försökte komma upp.
Montalban tittade storögt på honom, greppade sin vaskrensare och skopade beslutsamt upp ninjan på det klinkerbelagda våtrumsgolvet.
-"Välkommen!" hälsade han. Ninjan skuttade vigt upp i en av ducharna och försvann in genom duschmunstycket.

Samtidigt, i bubbelpoolen, öppnade damen eld för att tända holken Wögenflörg rullat.
-"Försök med tändstickor istället," bad Wögenflörg när automatkarbinen sköt en missriktad salva tätt förbi hans huvud. Föga anade han att tändstickor och bubbelpooler sällan är en lyckad kombination, särskilt inte när "badvattnet" består av 95% etanol. Lyckligtvis gjorde det föga intryck på Ishtrynova som raskt smorde in sig med solskyddsfaktor sjuttio, tände en tändsticka och med en sexig knyck satte bubbelbadet i brand. Wögenflörg betraktade förvirrat det tilltagande infernot och kände bestämt att något var fel. Ville någon döda honom? Fundersamt tvålade han in sin lätt brända lekamen samtidigt som Ishtrynova och ninjan flydde.

-"Någon kokar korv!" tänkte Montalban då den karaktäristiska doften av grillat spred sig i huset. Plötsligt rusade en genomblöt dam genom dörren till duchrummet med ett automatvapen i högsta hugg, doftande svedda hårtoppar och dyr solskyddsolja av märket "Protector&son". Härvidlag kom Montalban att fundera över tingens ovedersägliga natur och klev beslutsamt ut till bubbelpoolen för att ta ett snack med sin bror. Tydligen hade någon hunnit före då tydliga spår ledde från poolen till ytterdörren, och där hans bror nyss hade suttit i poolen fanns nu bara en ensamt guppande välkokt och flamberad bit högrev.

-"Kvyrter", frågade han trevande. "var är du?"

Samtidigt gick Kvyrter Wögenflörgs parkeringstid utanför badhotellet ut. Genast var där fem lapplisor som sloga om bytet.
"Min!"
"Undan, kärring!"
"Du fick Opeln, den här Ferrarin är min! "
"Det är en Trabant, idiot!"
"Men det är MIN Trabant!"
"Ser du inte skillnad på en ferrari och en Trabant, hagga!?"
"Jag skiter i vad för bilmärke jag lappar, bara jag får provisionen!"

Samtalet pågick i ca tio minuter och under tiden kunde Mdm Brynolfski obemärkt resa till en obskyr golfort tvärs över vägen, där hon bestämt träff med Knöphelsärk Nödelbruun, den kände kanariske kanottillverkaren och mutkolven. Knöphelsärk stod och filade på en golfkanot med arton hål i skrovet, när Brynolfski stormade in.
-"Nödelbruun! Nu får det faan va nog! Den illvillige herr Wögenflörg vägrar jag ge er betalt för! Så klantigt som dina agenter sköter saken, lär han aldrig jordfästas vederbörligt! Tänk på mitt anseende som maffiabossinna och möhippearrangör!
Knöphelsärk smackade med läpparna och lyfte telefonluren.
-"Fröken? Ge mig en timmas lugn. Inga samtal eller inrusande cirkusartister med nageltrång! Och koppla mig till Hr Mort el Cementerio! Genast!"
-"Mort? Är inte han...?"
-"...pastejbagare. Jo. "
-"Nej, jag menar..."
-"Fröken! Nu!"
-"...död. Okej, jag kopplar er dit."

Hemma hos Mort el Cementerio hade likvakan pågått någon halvannan dag men ingen hade ännu lyckats lista ut vem som egentligen låg i kistan