Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Hur fyra män utan att egentligen vilja det drog ett rike i fördärvet

Statistics


Blue = Kim Carlquist
Green = Anders Bylund

   Allt började igår eftermiddag. En stadig måltid hade avnjutits på verandan bakom Filip Åkergårds röda stuga. Både länsman Filipsson och tågklarerare Ljungman var där liksom Dödgrävare Adolfson. De var alla sammanbitna och drack iskallt kaffe under en tystnad tung som bly. På bordet mellan dem låg en oladdad pistol. Den tillhörde anledningarna till den prikära situation man nu satt och jäste inför. vad som sälskapet inte visste var att sälklubbarklubben och hade bättre saker för sig än att spana efter denna skara. Det var oerhörd egoism mellan de närvarande: Ljungman, Willson och Emil. De trodde alla att ingen skulle komma undan med livet ifall inte alla samman bidrog med talanger.

Åter kring
gamla favoritbordet hade man nu hunnit in på aperitif med mandarinsnaps och chockladmoussekaka. De funderade på vad som egentligen hade flugit i fjärdingsman Jonsson-Krööshuis och hans mannar. Man kunde ju tro att självaste Majoren kommit hem om man dömde av ansiktsuttrycken, men så var icke alls fallet; Majoren var sedan länge stendöd. De dryftade ämnen som sockensekonomin, vitmögelost och likfynd. Det fanns något vemodigt i deras röster och något tomt; själslöst. De hade nu intet annat att göra än att ta fram den sista flaskan starkvinsglögg och tillsammans stämma upp i allmän gamman för kung och fosterland.

Inte
utan ett visst mått av självdiciplin satte sig Majoren Jr till bords. När hans bordskamrater tystnat tog han till orda med pondus. "kamrater! vi står illa till i orderns ögon. Vi måste bättra vårt rykte, och det omedelbart! Jag har dock en plan. Hör mig nu, ty jag säger detta endast en endaste liten gång: det finns ett urgammalt manuskript, nedpräntat en gång för länge sedan av män med bättre vetande än oss, där det finns instruktioner för kontruktion av en hiskelig maskin som kommer att låta mycket att riken kommer att darra därvid. Ja, alla de som en gång dragit löje över vårt sällskap kommer darra inför den ohejdade makt som maskinen skall ge skänka oss." Majoren inväntade tålmodigt applådåskorna innan han tog till orda igen. "Sanna mina ord, mannar, vår dag är kommen! Ja, icke blott vår dag utan för all framtid skall vårt namn inge odelad terror i alla hedninska hjärtan" eller så. En tystnad sänkte sig över rummet, pinsamt för vissa men alls icke för Majoren som kunde se alla knäböjande undersåtar han skulle få framför sitt vänstra knäveck bara maskinen fungerade som den skulle. Föga anade de samlade att de snart skulle komma att nedgöras av de hastigt anstormande grannarna som slutligen tröttnat på deras ständiga utegrillande.
-"Jävla tändvätskedoft! Stick
ner hela flaskan i halsen" skrek de ohövligt medan de började demontera majorens veranda. Slagborrmaskiner och pneumatiska skiftnycklar ekade mellan de röda husknutarna, eller nja, deras tjut ekade medan verktygen med koncentrationslägeraktig precision demolerade verandan till brasved.

Det
kan endast beskrivas som lättnad, vad de kände, när hela aktionen var till ända. Bristen på läskeblask hade gjort det svårt att över huvudtaget demontera ner verandan utan att bli   

  

Diskutera
Hur fyra män utan att egentligen vilja det drog ett rike i fördärvet

Kim Carlquist
2004-07-27, 16:29:36
Jag vet inte hur denna mening kommer att sluta. Det känns som jag inte får något grepp om det som händer :-)



Administrator: Anders Bylund